Vännfors by ligger på båda sidor av Vindelälven, ca 10 km norr om Vindel- och Umeälvarnas sammanflöde. Den äldsta bebyggelsen ligger på älvens östra sida. Här är marken relativt plan och avslutas med en tvär brant ned mot älven i väster och mot Hallbäcken i norr.
Historik
Vännfors är en av de äldsta byarna längs Vindelälven. Byn finns upptagen i 1543 års jordebok med fyra åbor. År 1760 fick byn fem åbor.
Vännfors växte ganska långsamt. Först vid mitten av 1800-talet ökades antalet hushåll markant. År 1840 fanns det 14 hushåll och år 1885 var siffran uppe i 30.
Laga skiftet genomfördes 1864-70. I och med skiftet skedde en markant förändring av bebyggelsestrukturen. Gårdarna hade tidigare varit placerade utmed bygatan, men nu sprängdes bykärnan. Rotejorden, belägen mitt i byn på Lustiggärdan. Sammanlagt sju gårdar flyttade ut från bykärnan, varav fyra till "Fäbodgärdan", byns fäbodplats, på älvens västra strand, där de bildade Västra Vännfors. Två gårdar flyttades söderut till "Brånet" och en norrut till "Räven". Efter skiftet uppstod namnet Inibyn som beteckning för Vännfors gamla bykärna och Utibyn för de nya bosättningarna söder om byn.
När man ännu hade fäbodar i nuvarande Västra Vännfors nyttjades en roddfärja för trafiken över älven. Senare använde man sig av färjor med stålwire. Den sista färjan byggdes år 1947. Trafiken upphörde dock år 1965. Landsvägen genom Vännfors bröts 1903.
Gullbäcken Hammarbäcken och Kvarnbäcken har tidigare nyttjats för att driva vattensågar, kvarnar och spånhyvlar.
Vännfors i dag
I dag finns bystrukturen bevarad från laga skiftesreformen, med de separata bydelarna Inibyn, Utibyn och Västra Vännfors där särskilt Inibyn utmärker sig med sin bevarade bykärna. Bebyggelsen i övrigt omges av ett välhävdat kulturlandskap som också det bär spår av olika generationers jordbruk, bland annat genom de många dikena och ladorna i området kring Brånet.
Kulturmiljö
Miljön omfattar den gamla bykärnan, Inibyn, med inägor. Bebyggelsen i miljön grupperar sig kring en u-formad byväg. Gårdarna är i huvudsak två- och trelängade. I den avgränsade kulturmiljön finns flera välbevarade 1800-talsbyggnader, varav en uppförd 1812. I övrigt dominerar traditionell jordbruksbebyggelse från sekelskiftet och 1900-talets första decennier.
